.

Det här med vänner har och är fortfarande väldigt viktigt för mej i min kamp mot ångesten som för övrigt går framåt just nu, men det var vänner vi skulle prata om, i början hade jag rätt många som jag ansåg var mina äkta vänner, och när jag skulle hoppa av skolan så sa dom att det skulle bli så tomt och tråkigt och dom skulle sakna mej, och allt skulle vara som vanligt mellan oss, nu 2 år senare så finns inte en enda av dom vännerna kvar, och nej jag skyller inte bara på dom för jag vet att jag inte heller e så bra på att höra av mej, men jag har hört av mej ett par gånger, fast då utan respons, och har dessutom haft en del att tänka på med Ronja och allt det här, fine jag känner att jag klarar mej utan dom, men samtidigt så saknar jag dom som bara den, och tänker på dom ofta, för det var trots allt dom som gjorde så att jag ens orkade gå upp och gå till skolan på slutet, och sen e det givetvis fler än skolkompisarna som har försvunnit... men det e väl så livet går till, kompisar kommer och går och VÄNNER består, och dom som e mina vänner vet vilka ni e, för dom har funnits där i vårrt och i torrt, visst har jag haft duster med vissa av dom oxå, men dom har alltid kommit tillbaka, och jag e tacksam för dom vänner jag har, :)